Fysisk och social smärta – för hjärnan är de lika.

Det är samma delar i hjärnan som hjälper oss att reagera på brutna ben – och på brustna hjärtan.  Det ena har vi lättare att minnas i efterskott.

Båda formerna av smärta regleras av områden i hjärnan som är starkt förknippade med relationer.

Följ med på en spännande djupdykning i fysisk och relationell smärta och kraften i smärtlindrande relationer. Och se en film om hur en beröring från en partner kan ändras efter relationell parterapi – och bli helt smärtlindrande.

Att bli lämnad eller inte vara välkommen gör fysiskt ont

De flesta av oss har erfarit den speciella molande värk som ett “brustet hjärta” innebär. Så smärtsamt det är – och precis som vid alla smärttillstånd drar det mörbultade hjärtat fokus till sig.  Ny forskning visar hur logiskt detta är: fysisk och relationell smärta, i form av att bli avvisad eller förlora någon, överlappar i våra neurobiologiska och neurala system*.

Detta skulle kunna förklara varför ett brustet hjärta kan upplevas lika smärtsamt som ett brutet ben. Och kan skapa mer förståelse för hur dåligt vi människor faktiskt mår av att inte få vara välkommen in i en social gemenskap eller förlora någon vi älskar högt.

Låt oss gå djupare in i hur smärta uppstår och sedan utforska hur du i ditt arbete kan hjälpa klienter till relationell smärtlindring och läkning.

Precis som på våra utbildningar och i vår psykologiska behandling för par och individer använder vi här kraften av ett hjärn- mind – och relationsvänligt förhållningssätt.

Smärta –  två delar, sinnesintryck och affekter

Smärta består av två komponenter: en fysiologisk/sensorisk del och en affektiv/känslomässig del*. Det är alltså inte bara den fysiska sensationen som avgör smärtan utan även den känslomässiga reaktionen på smärtan. De tillsammans avgör hur vi reagerar.

En sensorisk smärtupplevelse kan alltså vara relativt hög samtidigt som den känslomässiga respons som orsakar inte är så intensiv, settingen kanske är trygg och och vi vet att orsaken bakom smärtan är godartad. Den affektiva delen kan vi alltså påverka stort genom våra relationer – mer om detta nedan.

Den sensoriska och den affektiva delen av smärtan samverkar i arbetet att lagra in i våra hjärnor hur olika typer av smärta känns. En livsviktig överlevnadsförmåga.

Redan på 1970-talet upptäcktes att vissa neurotransmittorer som är aktiva i smärtprocesser också spelade en avgörande roll i vissa beteenden kopplade till den stress en separation ger. På senare år har man funnit att neurotransmittorna serotonin och noradrenalin, som är med i samspelet om upplevda smärtnivåer i hjärnan och i nervsystemet, även påverkar graden av ångest och depression hos oss människor**.

I hjärnan vid fysisk och relationell smärta

Låt oss bekanta oss med två spännande områden i hjärnan:

Dorsal anterior cingulate cortex (dAAC) – en formation precis ovanför främre delen av limbiska systemet och den femte lob i hjärnan som innehåller vår “kroppskarta”, anterior insula.

Specifika delar av dessa två strukturer – som vi dock nedan kommer att använda i sina övergripande namn – har visat sig ha stor betydelse för den känslomässiga/affektiva delen av såväl fysisk smärta* och relationell smärta.

Smärtan sitter kvar

Studier visar att vi enbart genom att titta på en bild som förställer socialt avvisande  – eller se en bild av någon vi har älskat, men sedan förlorat så aktiveras ovannämnda delar av hjärnan.

Kvinnor som hade förlorat ett ofött barn visade högre aktivitet i dACC när de tittade på bilder av skrattade barn, än kvinnor som inte förlorat barn som tittade på samma foton. Ett smärtsamt bevis på hur vårt smärtsystem kopplar så starkt till våra relationer.

Smärtan känns även online

I en intressant studie som undersökte socialt utanförskap fick en försöksperson spela online-spel interaktivt med två spelare*. I första omgången var försökspersonen inkluderad och spelade ihop med de två andra. I den andra omgången uteslöts försökspersonen ur spelet och fick se på när de två andra nu spelade enbart med varandra.

Hjärnavbilder visade att när försökspersonen var utesluten så syntes större aktivitet i precis samma strukturer som reagerar vid fysisk smärta – samma delar av dorsal anterior cingulate cortex (dAAC) och anterior insula. Känslor av att uppleva sig avvisad och utanför uppstod också hos försökspersonen. De andra spelarna var visserligen datorsimulerande, men för den uteslutne väcktes ändå starka känslor och aktivering i dessa delar av hjärnan.

Motsatt kan användas i smärtlindring, iallafall på kort sikt. Man har funnit att när dessa specifika delar av dorsal anterior cingulate cortex eller anterior insula opereras bort så upplever man fortfarande fysisk (sensorisk) smärta. Men man rapporterar samtidigt att smärtan inte är känslomässigt påfrestande.

Men klarar vi oss utan social smärta?

Att undvika social exklusion är livskraftigt och ändamålsenligt.

Att vara en del av flocken har alltid fyllt en stor evolutionär funktion; vi är flockdjur och är helt beroende av vår omgivning för att överleva. Naturen har underlättat för oss att undvika detta genom att avvisande och utanförskap väcker starka smärtsamma känslor. Vi undviker i möjligaste mån att utsätta oss för det smärtsamma och följa flocken.

En skada på anterior cingulate cortex minskar “anknytningsropen”- de ljud däggdjursbarnet normalt utropar när det blivit avskiljt från flocken. En del av orsaken kan vara att den känslomässiga upplevelsen av smärtan, den som gör att vi söker kontakt med andra, inte uppkommer. Inte så överlevnadskraftigt dock, vi behöver kunna ropa på hjälp av från vår flock vid smärta.

Liknande effekter – alltså lägre grad av “anknytningsrop” ser vi vid opiatanvändning, något som vi skall återkomma till strax.

Hur relationell smärta leder till fysisk smärta

Avvisande kan även manifesteras genom den fysiologiska upplevelsen av smärta*. Ny forskning visar just hur avvisande och relationell smärta kan aktivera de delar av hjärnan som främst behandlar den sensoriska/fysiologiska upplevelsen av smärta.

I en studie visade det sig att deltagare som berättade om en kärleksrelation som ofrivilligt tagit slut visade aktivitet i både dACC och anterior insula – precis som i likt studierna ovan om den känslomässiga responsen på smärtan.  Men även andra, mer sensoriskt inriktade delar av hjärnan reagerade, som posterior insula. En del av hjärnan som annars registrerar just fysiskt obehag.

Dansen går alltså även i motsatt riktning: social eller psykisk smärta kan leda till fysisk smärta. Som den molande värken runt hjärtats nät av nervtrådar. En stor del av vårt nervsystem finns här, och i magen. Inte konstigt att kroppen är basen för det vi kallar känslor.

Fysisk smärta ökar den psykiska

En studie visade att 65 procent av klienter som sökte hjälp för depression även hade minst en typ av smärtproblematik, som till exempel IBS eller fibromyalgi**. Det verkar även som att individer som med högre sensitivitet för fysisk smärta även lättare reagerar på att inte få tillhöra en social gemenskap och hamna utanför.

Ibland kan ensidig fokus på fysisk smärta stå i vägen för klientens arbete med den psykiska/relationella smärta som bidrar till att göra det svårt att gå mot hälsa**. Sett genom linsen av hur anknytning formar vår hjärnas reglering av stress, smärta och känslor binds dessa olika delar ihop och vi kan prata om fysisk och psykisk smärta med samma logik och lyfta bort skuld och skam.

Inte konstigt, dock, att vi vill lindra den smärta som uppstår, social eller fysisk.

Handen på hjärtat – vad behöver det just nu?

Opiater och paracetamol minskar även social smärta

På 70-talet gjordes den intressanta iakttagelsen att olika former av opiater, som morfin, har bevisad effekt på både fysisk smärta och social smärta*. I en studie fann man att opiater minskade “kontaktljuden” som sker när däggdjursungar av olika arter ofrivilligt skiljs från sina föräldrar.

Dessa däggdjursungar började helt enkelt att ropa mindre och lägre efter sin flock/föräldrar när de fick morfin i sina små kroppar.

Senare forskning har visat att även paracetamol, ett välkänt febernedsättande och smärtstillande läkemedel som många äter regelbundet, minskar social smärta när vi blir avvisade***. Försökspersoner som åt paracetamol under tre veckors tid rapporterade att de upplevde mindre social smärta.

En magnetröntgen av hjärnan bekräftade detta och visade minskad aktivitet i de delar av hjärnan som brukar kopplas samman med stress till följd av social smärta samt den affektiva delen av fysisk smärta, det vill säga dorsal anterior cingulate cortex (dAAC) och anterior insula. Senare studier bekräftade detta samband****.

Inte konstigt att så många av våra klienter tar dessa mediciner i långvariga doser.

Relationellt stöd – en skyddande effekt mot fysisk smärta

Hoppfullt och livskraftigt är att social samhörighet och socialt stöd även har en skyddande effekt mot fysisk smärta.

I en spännande studie fick kvinnliga deltagare som levde i långa relationer skatta hur mycket smärta de kände i samband med att de utsattes för ett varmt stimuli på armen*. Resultatet visade att de skattade smärtan som mindre intensiv när de upplevde relationellt stöd i form av att partnern höll i handen eller när de tittade på en bild föreställande sin partner.

Smärtan upplevdes istället som starkare och mer smärtsam när deltagarna höll en okänd persons hand eller tittade på ett foto av en okänd person. Tänk att vi så tydligt lutar mot trygghet – relationellt stöd och kontakt som vi ju vet minskar psykisk och social smärta, lindrar alltså även fysisk smärta.

Liknande forskningsresultat om smärtlindring i relationer ser du i filmklippet nedan.

Svårare att återuppleva minnen av social smärta

Trots dessa likheter mellan ett brustet hjärta och ett brutet ben så finns det givetvis flera viktiga skillnader. En som forskningen lyfter fram är att vi människor har lättare för att återuppleva känslomässig smärta, genom att återkalla ett minne av till exempel avvisande.

Det är jämförelsevis svårare att mentalt återuppleva en tidigare upplevd fysisk smärta*. Som att återkalla känslan av att ramla med cykeln. Eller föda barn. Kanske för att vi ska våga utsätta oss för fysiska ”faror” igen?

Detta medan vi verkligen, verkligen behöver få handfast inlagrat i oss hur ont det gör att inte få vara med flocken. Det får inte glömmas. Så livsviktigt som det är för oss människor att få vara del av en gemenskap och känna oss välkomna.

Att använda dessa kunskaper i klientarbete

Hur kan dessa kunskaper om likheter, och skillnader, mellan social och fysisk smärta hjälpa oss i arbetet med klienter, dig själv eller medarbetare?

Handen på hjärtat

Det psykologiska behandlingsarbetet hos oss på Psykologi med mera & Parkliniken är lika mycket ett fysiologiskt arbete. Vi undersöker sensationer som dyker upp i kroppen med hjälp av nyfiket kärleksfullt utforskande.

Vi ser kroppen som hjälpsam och nervsystemet som uppfinningsrikt – det skapar beskyddande tillstånd som undsätter oss. Ett brustet hjärta kan vara ett. Om du hjälper klienten att lägga en varm hand på hjärtat – eller om du gör det på ditt eget, så kan du kanske höra vad det behöver av oss just nu.

Vill du lära dig med om neurobiologisk psykologisk behandling? Se våra utbildningar.

Den smärtlindande relationen

Kunskapen om den smärtlindrande relationen kan även vara hjälpsam för att motivera klienten, eller dig själv att söka kontakt och att fånga de mikrostunder av kontakt med andra som finns runt om oss hela tiden. De behöver inte komma från en kärlekspartner. Dessa mikrostunder stärker och “detoxar” våra system även i små doser.

Och ibland, precis som vi gör spontant även utan att ha denna information – så är det enda terapeuten kan erbjuda i tider av hjärtesorg att vara just denna smärtlindrande relationella oas.  Skillnaden är kanske att med denna vetskap kan den interventionen få gå från bakgrundsbrus till huvudsaklig melodi i terapirummet.

Den affektiva delen kan av smärtupplevelsen kan vi påverka stort genom våra relationer. Ett brustet hjärta behöver mer än något annat få bada i goda, trygga relationer. Precis som vi inför ett potentiellt smärtsamt medicinskt ingrepp kommer att kunna lindra den affektiva delen av smärtpåslaget genom varma blickar i rummet, en hand att hålla i och annat som signalerar trygghet. Då blir larmet i smärtcentrum i hjärnan mindre.

Vanebruk av opiater eller paracetamol?

Kunskap om hur våra smärtsystem för fysisk och relationell smärta överlappar ger en även förståelse för människornas inneboende och djupa önskan att lindra smärta – relationell som fysisk. Kanske kan det hjälpa både dig som terapeut och din klient att med större medkänsla möta impulserna att dämpa denna smärta med alkohol, paracetamol, opiater eller andra bedövare?

Ha även det i åtanke att opiater minskar “anknytningsropen”, det vill säga kontaktförsöken med andra. Precis som hos däggdjursungarna blir våra kontaktsignaler svagare på opiater – den relationella och kanske fysiska smärtan är ju redan lindrad. Och då minskar försöken att få denna smärtlindning via vår “nyktra” drift att söka kontakt med andra.

Arbeta gärna med även den relationella smärtan för att kunna minska kemiskt beroende. Undersök hur man via kontakt med andra eller sig själv kan skapa andra relationellt smärtstillande oaser.

Att lära sig om sitt nervsystem skapar medkänsla – med sig själv och andra

Som terapeut kan du med värme och medkänsla bekräfta att den pågående separationen faktiskt kan ge upphov till smärta i magen, bröstkorgen och hjärtat. Det inte är inbillning och “brustet hjärta” finns som en smärtrepresentation, helt mätbar i hjärnan.

Från forskningen får vi även en välbehövlig insikt i hur våra ungdomars onlinespel innehåller precis samma smärtsamma drama som fysiska relationer, om vi betänker studien vi nämnde ovan om den uteslutne onlinespelaren och hens känslomässiga reaktioner.

Ett brutet ben gipsar vi ju och bandagerar, vi vårdar och tränar sedan benet gradvis till sin gamla stryka. Självklart bör ett brustet hjärta även vårdas på liknande sätt, genom medkännande, smärtlindrande relationer och sedan förstås en gradvis träning i att igen ge sig in i den relationella matchen.

Neuroplasticitet – centralt även här

Genom att använda sig av det faktum att våra relationer, vårt mind, och vårt nervsystem är plastiska livet ut kan vi inge hopp och förtröstan, och motivera för arbete. Genom att att använda tekniker som stärker och integrerar insula och anterior cingulate cortex med bland annat pre-frontal cortex kan vi nå både affekttålighet och smärtlindring på icke-kemisk väg.

Se filmklippet nedan för att få ta del av kraften bakom denna relationella neuroplasticitet.

På Psykologi med mera arbetar vi med relationell bas i allt

Kursdatumen kan ha passerat när du läser detta – klicka på länkarna ändå så ser du kommande datum.

Att kunna vara närvarande och ge relationell smärtlindring är en central kompetens vid krishantering, både för utförare och klient. Välkommen på Krishantering och Psykologisk första hjälp nästa gång 26 november i Göteborg. Den ger behörighet till vår efterlängtade Del 2-kurs i Krishantering som ges för första gången den 1 februari 2022.

För alla som arbetar med mänsklig utveckling välkomnar vi till Interpersonell neurobiologi fördjupning.

För psykologer som vill gå en specialistkurs i området är nästa specialistkurs för psykologer i Interpersonell Neurobiologi starta nästa gång i mars 2022.

Inspirationsdag i interpersonell neurobiologi ges nästa gång den 18 januari. Här får du en rejäl dos inspiration till ditt arbete och liv. Är du nyfiken på vårt område eller våra fördjupningskurser är detta dagen för dig.

Kurs i Compassion och Neuroledarskap, 10% rabatt vid anmälan senast 31 oktober

Vi på Psykologi med mera i samarbete med Psykologbyrån Jones är väldigt glada över att kunna erbjuda en helt ny kurs: Compassion och Neuroledarskap – att utveckla mänskliga ledare.

Den kommer att ges i ett öppet format för alla yrkesbakgrunder.

Vi erbjuder 10% rabatt på kursavgiften vid anmälan senast 31 oktober 2021.

Har du gått vår specialist- eller fördjupningskurs?

Välkommen till del 2, Fortsatt Integration – ny kursstart i januari 2022. Det är en praktisk kurs där vi gör nytta av alla de sätt som går att låta hjärnvänlig och relationell kunskap berika interventioner i mänskligt utvecklingsarbete.

Att läka den hotade hjärnan – lättare efter relationsstärkande parterapi

Se Sue Johnsons fantastiska forskning på relationer, smärta och smärtlindning. Om hur en partners hand före terapin inte lindrade smärta alls, till efter relationell parterapi bli mer effektiv än läkemedel.

*Broken Hearts and Broken Bones: A Neural Perspective on the Similarities Between Social and Physical Pain, Current Directions in Psychological Science (2021) av Naomi I. Eisenberg

** Pain, anxiety and depression, Harvard Health Publishing, (2021: 16/9)

***Acetaminophen Reduces Social Pain : Behavioral and Neural Evidence, Psychological Science (2012) av C Nathan DeWall med flera

**** Alleviating Social Pain: A Double-Blind, Randomized, Placebo-Controlled Trial of Forgiveness and Acetaminophen, Society of Behavioral Medicine (2019) av George M. Slavich med flera