I det terapeutiska arbetet hamnar fokus ofta på kvalitet av kärlek i nära relationer. Men är kärlek förbehållet nära relationer eller kan kärlek delas mellan främlingar i julruschen?  Barbara Fredrickson öppnar upp begreppet kärlek i sin bok Love 2.0 att inte bara innefatta den känsla vi har för vår partner, våra barn eller nära vänner.

Samma reglerande effekt på våra nervsystem har en kort upplevelse av varm, ömsesidig kontakt som vi kan ha med en annan person – även främlingar  i vardagliga interaktioner. Denna är i sin biologiska bas är mycket lik den känsla vi normalt tänker på som kärlek.  En spännande vinkel, som också kan vara väldigt hjälpsam i psykologisk behandling vid t.ex. stress, ensamhet eller depression – eller för  vem som helst av oss i vanliga livet. I ett livsperspektiv kan förmågan att ta emot och ge mikro-stunder av kärlek i vardagen ha en avgörande betydelse för hälsan.

Barbara Fredrickson är professor i positiv psykologi vid University of North Carolina. Hennes forskning visar hur mikro-stunder av kärlek och andra positiva, pro-sociala känslor gynnar vår hälsa, livsglädje och till och med vår livslängd. Enligt Fredrickson är kärlek definierbart bland annat som en upplevelse av kontakt mellan människor. Denna kontakt är  grundläggande för vår hälsa och har en tydlig påverkan av våra hjärnor och kroppar – till och med på cellnivå. Hon menar att vi är designade för att kunna älska, då hon genom sin och andras forskning visar hur våra hjärnor och nervsystem från start och i resten av livet är utformade för att öka våra chanser att uppleva kärlek. Ett av många exempel är det mycket lilla barnets leende – som börjar som en hjärnstamsreflex som kan ha till syfte att hjälpa andra att knyta an till oss.

Synkronicitet – samtidigt i en hjärna nära dig sänks också stressen

Ett annat exempel är hur våra hjärnor synkroniserar med varandra när vi har kontakt med en annan människa där vi kommer se aktivitet i samma delar av hjärnan, nästan samtidigt. Detta gäller speciellt då vi kan uppfatta vilken intention som ligger bakom det beteende vi ser. Det betyder att: att ge och att ta emot kärlek är mycket likartat i bådas hjärnor samt i den biokemiska cocktail som sätts igång. Oavsett om du är givande eller mottagande. Bara denna vetskap gör det också lättare att motivera för att ta socialt meningsfull kontakt och att fokusera på vad vi har möjlighet att ge – inte bara få.

Hormonet oxytocin är en del av denna cocktail och spelar en avgörande roll i upplevelsen av kärlek och kontakt – om det så består av en vänlig blick mellan dig och busschauffören eller leendet du delar med en medtrafikant. När vi får utsöndring av oxytocin har det en mängd positiva effekter på oss, som inte bara handlar om att vi mår bra. Oxytocinpåverkan hjälper även människor att läsa sociala signaler bättre –  och att fatta mer generösa och altruistiska beslut. Positiva sociala möten och den biokemiska effekt de har på oss minskar stress, sänker hjärtfrekvensen och blodtrycket och ger en varm känsla.

Två personer som känner positiv resonans i mötet, en mikro-kärleksupplevelse, kommer att ha synkroniserade frisättningar av oxytocin, vilket får dem att känna sig ännu mer trygga med varandra. Fredrickson lyfter fram hur det parasympatiska nervsystemet är utformat att stimulera vårt så kallade sociala engagemangssystem  – bland annat ansiktets fina nerver och muskler där många av våra kontaktsignaler ges. Och hur detta ökar möjligheten till kontakt och upplevelse av kärlek, vilket upplevs som en våg av samhörighet med andra.

Det parasympatiska nervsystemet, som i Stephen Porges terapeutiskt starkt terapeutiskt användbara modell är olika två system och inte ett, har vi skrivit om i tidigare blogginlägg Varför vårt nervsystem kan behöva gratuleras Det spelar en stor roll i vårt sociala beteende, och är involverat i såväl ögonkontakt som i att synkronisera ansiktsuttryck med en annan person. Det parasympatiska nervsystemet har också en viktig roll i att lugna och reglera hjärtfrekvens och andning –  vilket har många hälsofördelar.

Gå från kärlek 1.0 till kärlek 2.0 genom att fånga mikro-känslan av kärlek i vardagen

Så hur kan vi då träna på kärlek, hemma eller i julruschen? Barbara Fredrickson tycker att vi i vår vardag skall stärka vår förmåga att fånga mikro-kärleksstunder. T.ex genom att söka andra genom vår blick, att medvetet söka vänlig kontakt:  som ett ansikte vänt mot annat ansikte eller att öva på att ge och fånga upp genuina leenden.

Hennes forskning har också visat att regelbunden träning av den så kallade loving kindness-meditationen som fokuserar på att främja positiva känslor gentemot sig själv och andra har kunnat stärka aktiviteten i det parasympatiska nervsystemets reglerande del. Människor med högre parasympatiskt påslag (dvs högre så kallad vaguston i det övre parasympatiska systemet) är fysiskt hälsosammare, har fler positiva kontakter med andra och reglerar sina känslor lättare.

Vi har tidigare skrivit om Barbara Fredricksons forskning kring positiva känslor och vill åter lyfta fram hur en även en mild positiv känsla inom oss kommer att kunna ge alla fördelar nedan. Barbara betonar starkt att detta inte handlar om att förneka negativa saker utan att fånga och förstora alla de ögonblick av kontakt och kärlek som annars går förlorade omkring oss  – just i skrivande stund kanske mitt i julruschen. Effekten är omedelbar, och får oss att:

  • Bredda våra kognitiva perspektiv: hjälpa oss att avkoda inte bara del utan helhet, och att uppmärksamma större
    sammanhang
  • Uppmärksamma hur vi påverkar och påverkas av andra människor: att gå från jag till du och vi.
  • Ge oss ett mer inkluderande perspektiv där fler inkluderas
  • Uppmärksamma och ta in andras perspektiv – dvs höjd mentalisering
  • Trots skillnader människor emellan (t.ex. bakgrund, etnicitet, kultur) kunna uppmärksamma likheter, men även att kunna skilja ur och
    relatera till individer ur grupper

Se i nedan en kort film där Barbara själv talar om kärlek 2.0.

Interpersonell Neurobiologi – hur relationer, mind och hjärna hänger ihop

Kursdatumen kan ha passerat när du läser detta – klicka på länkarna ändå så ser du kommande datum.

Kom gärna till vår Inspirationsdag i interpersonell neurobiologi, ges nästa gång i Göteborg 6/2. Till våren börjar nästa omgång av vår fördjupningskurs för alla som arbetar med terapi eller samtal – se  Interpersonell neurobiologi fördjupning den 14/3  i Göteborg, och nästa specialistkurs för psykologer i Interpersonell Neurobiologi börjar 26/3.

Samma faktorer och tekniker är verksamma i evidensbaserad krishantering, se gärna vår nästa kursdag den i Krishantering och Psykologisk första hjälp den 30/1. Välkommen även på vår  Temakväll i Interpersonell Neurobiologi: Anknytning och beröring den 22/1.