Interpersonell Neurobiologi (IPNB) är inte en fristående terapimetod utan en integration mellan olika forskningsfält som intresserar sig för hur vår hjärna, vårt medvetande och våra relationer hela tiden påverkar och förändrar varandra. Forskningsfältet integrerar kunskap från bland annat neuropsykologi, social neurovetenskap, psykologisk behandling, mindfulness och anknytningsteori.

IPNB utgår från att hjärnan är ett socialt organ som byggs av interpersonella erfarenheter, och att dess plasticitet (förmåga att utvecklas och anpassas) gör att utveckling alltid är möjlig. I särskilt fokus är anknytning, affektreglering, attunement (”intoning”) och vårt relaterande –  och våra ”sociala” hjärnstrukturer. Inom IPNB betonar man att förmågan att vara med andra människor faktiskt skapar (om om-skapar) våra hjärnor. De 100 miljarder hjärnceller som vi har har nästan oändligt många möjliga kopplingar till varandra, och de vanor och dagliga beteenden vi utför  har skapat “motorvägar” i hjärnan som gör att varje gång vi står inför ett val kommer vi mest sannolikt att göra det vi alltid gjort. Därför kräver förändring att nya banor skapas i hjärnan – det görs genom t.ex. styrd uppmärksamhet (funkar dessvärre både på negativa och positiva saker), skapa nya vanor och tankebanor och nya upplevelser. Mest kraftfullt påverkar nya relationella upplevelser oss – hjärnans sociala natur gör att vi söker vägar för kontakt hela tiden.

De goda nyheterna är att vi alltid kan förändras – de dåliga att vi anpassar oss lika väl efter ohälsosamma omständigheter. Man betonar speciellt hjärnans förmåga till utveckling och läkning och hur detta kan ske genom våra relationer. Läs gärna mer om Interpersonell neurobiologi.