Hierarkier eller samarbete – om stress och beskydd i sociala system

Hos många arter verkar bildandet av hierarkier fylla en funktion. Men vilken och vad händer om den ändras? Robert Sapolsky, professor i biologi och neurologi, går nämligen så långt som att påstå att hierarkier är destruktiva för oss primater. Han landar i detta, kanske kontroversiella, påstående genom att under många år följt babianer i sitt sätt att relatera och bilda flockar. Babianer är en primat som precis som människan bildar sociala strukturer och söker sig till varandra för kontakt och skydd. De formar även oftast hårda hierarkier, med tydlig rangordning och hög grad av nedåtriktad aggressivitet, där knuffar, slag och tjuvnyp delas ut frikostigt och med låg grad av kontroll för de som står nedanför i rangordning. Sapolsky säger själv att babianer är något av “jerks” och mobbare –  och att han inte finner dem inte speciellt sympatiska.

Stress – framförallt längre ned i hierarkierna

Sapolsky har följt några flockar babianer under långa perioder och bland annat mätt mängden stresshormoner i flocken och jämfört dem med individens position i hierarkin. Den spännande upptäckten var att individer högt upp i hierarkin hade längre mängder stressrelaterade ämnen (ex. kortisol) i sina kroppar medan mängden detta ökade ju längre ned i hierarkierna man befann sig. De allra mest stressade individerna  – de som hade högst nivåer av dessa biokemiska markörer var de längst ned i hierarkin och hade lägst grad av egenkontroll. Dessa individer hade höga stressnivåer, högre blodtryck och sämre immunförsvar. Det verkar alltså skydda från stressens negativa effekter att ingå i toppen av en hierarki – iallafall om man är babian.

Men en dag hände något som ändrade allt – från pennalism till vänlighet och hjälpsamhet

Plötsligt hände något som ändrade allt i Saposkys babianflock – en stor del av flocken dog. De dog av sjukdom som de smittats av då de åt av gamla sopor. Men de som dog var selekterade – de som åt först och mest var de som stod överst i hierarkierna.  Kvar att utforma fortsatt livsstil och föröka sig var de babianer som tillhört de lågdominanta, väsentligen mindre aggressiva individerna.

I takt med att flocken på nytt växte skedde inte det man kanske hade kunnat tro – att dessa individer när de kom högre upp i hierarkierna blev mer aggressiva. Inte alls – istället ändrades flocken “normkultur” från pennalism till en utbredd vänlighet, där mer tid ägnades åt att putsa varandra, samarbetsvilligheten ökade och aggressivitet blev sällsynt. Och att stressmarkörerna hos hela flocken sjönk.

Gällde även nykomlingar

Även nya individer som anslöt sig till flocken “smittades” av den nya vänliga normkulturen, som alltså höll i sig över tid. Efter sex månader i den nya flocken hade aggressiva beteenden minskat kraftigt och nästan försvunnit även hos de som anslutit sig senare till flocken.

Hur gäller detta oss? Robert Sapolsky har en tänkvärd slutsats – kan babianer så vore det kanske inte omöjligt för människor att röra sig mot vänlighet och bort från sådana hierarkier som skapas genom pennalism? Via medvetna förändringar, utan massdöd. Enligt honom finns stora vinster i att bryta strikta hierakier, både i relationell kvalitet och grad av stress. Se gärna youtube-klippet längst ned där Sapolsky berättar om sin spännande forskning och hur det gick till när normen byttes ut. Varmt tack för filmtips till psykolog Marina Jerger.

Du kan även läsa en alldeles ny intervju med Robert Sapolsky i nummer 3/2018 av Modern Psykologi.

Skam och rodnad – en rörelse tillbaka till social gemenskap?

En annan författare och forskare som skrivit (ex The Neuroscience of Human Relationships, Why Therapy works) om bland annat hierarkiers funktion är Louis Cozolino, amerikansk psykolog och forskare inom Interpersonell Neurobiologi  Han lyfter fram att hierarkier också har haft en starkt skyddande funktion för artens överlevnad.

Cozolino lyfter fram skam som en stark biologisk styrare som gör att vi – när vi uppfattar att vi brutit mot hierarkins strukturer och flockens regler – kommer att ha en spontan rörelse mot att försöka ta oss tillbaka gemenskapen genom att bekräfta och återgå till vår plats.

Skam är en affekt som orsakar högt stresspåslag hos människor, vilket i sig kommer att motivera oss till handling. Affekten stärks dessutom hos oss om vi samtidigt rodnar. I grunden alltså ett överlevnadssäkrande beteende – eftersom återvändande flocken också innebär ett starkt beskydd för oss. Vissa forskare lyfter fram funktionen av människors rodning som underlättande tillbaka in i social gemenskap  – att det syns på oss att vi tror vi gjort fel gör andra människor mer benägna att förlåta oss och vissa studier visar att vi uppfattar en rodnande person som mer trovärdig. Läs gärna mer här om andra studier som visar att rodnande kan ha en funktion.

Men samtidigt som detta beskydd finns verkar alltså hierarkierna inte nödvändigtvis ta fram det bästa i oss, vilket många som upplevt starka hierarkier vittnar om – även utanför babianvärlden. Hur som helst verkar vilket normsystem som finns i vårt nätverk direkt kunna påverka vårt stressystem, vilket även Cozolino lyfter fram, tillsammans med att vänlighet och relationell “downtime” ger lägre grad av negativ stress och leder till ökad hjälpsamhet och samarbete även hos människor.  Se gärna tidigare inlägget Konsten att gå hela cirkeln som handlar om hur vi kan hjälpa varandra med “detox” av negativ stress.

Tycker du också att det är spännande med Interpersonell Neurobiologi?

Kom gärna till vår Inspirationsdag i interpersonell neurobiologi, ges nästa gång i Stockholm 7/5, i Göteborg 23/5 och i Örebro 13/6. Till hösten börjar en fördjupningskurs för alla som arbetar med terapi eller samtal i Interpersonell neurobiologi fördjupning den 4/9 i Göteborg, och nästa specialistkurs för psykologer i Interpersonell Neurobiologi börjar 2/10. Se alla kommande utbildningar här.

2018-04-04T23:33:51+00:00