Många parterapiformer rör sig från fokus på problemlösning och beteendeutbyte mot att betona acceptans, kontakt och relation.
Inom Encounter centered Couples Therapy, den parterapiform vi arbetar med hos oss på Parkliniken, har anknytningsbaserad grund, och betonar att bristen på kontakt är själva problemet. Problemen skapas till följd av bristande kontakt, inte tvärtom. I parterapiarbetet vill vi därför locka till det 180 graders skifte som gör att vi ser oss på ett nytt sätt – och blir nyfikna på vårt fungerande istället för drunknar i problemen.
Sue Johnson, parterapeut inom en annan anknytningsbaserad metod, EFT, formulerar det såhär:
”Att arbeta med problemlösning innan kontakt är återupprättad är som att möblera om möblerna på Titanics däck”
Men hur kan man i arbetat med par hjälpa till att göra denna fokusförflyttning?
Ett första steg är att med stort medkännande ära den impuls vi alla har att fokusera där det gör ont och problemen finns. Det har en fast bas i vår hjärna – man ser liten skillnad i hjärnan på om vi drabbats av en kroppslig skada eller upplever oss avvisande i en relation – båda upplevelserna får vårt smärtcentrum att aktiveras. Och all fokus kommer gå mot smärtan – det vill säga till problemen. Att paret får hjälp att se och ära det mänskliga i detta kan vara grunden till all förändring. Prosociala känslor som nyfikenhet, intresse och vänlighet mot sig själv och andra underlättar dessutom all ny inlärning som vi beskrivit tidigare här.
Inom Interpersonell Neurobiologi tar man fasta på hur det vi fokuserar på växer – vår uppmärksamhet är ”hårdvaluta” i hjärnan. Fokuserar vi på det negativa så stärker vi de delar som kan – hitta negativt. En av de saker man funnit hos par som trivs och vill stanna i sin relation är dock inte att de har färre problemområden utan att de har en förmåga att kunna fokusera om sin uppmärksamhet regelbundet från problemen till det som fungerar, och därmed bli bättre på att stärka funktion och kontaktskapande. Vi har bland annat skrivit om detta tidigare i Vill du bli vårkär i samma person igen? som handlar om skillnaden mellan förälskelse och kärlek.
Ett sätta att kunna skifta fokus från att dyka rakt ned i ”problemsmärtan” är att använda metaforer som lyfter paret från vad Hedy Schleifer, grundare av Encounter centered Couples Therapy, kallar ”överlevnadsdansen”. I denna negativa dans, eller spiral om man så vill, hamnar vi i ensamhet och kamp, och vi kan behöver hjälp att se vår essens som människor; det vill säga att vi är gjorda för kontakt och kommer att reagera med stress när vi inte får det. Problemlistan kommer att upplevas helt annorlunda när kontakt väl är skapad, liksom kapaciteten att ändra något här.
Här kommer metaforen ”The Space” – utrymmet mellan oss – in. Detta uttryck kommer från Martin Buber och han syftar på att en relation handlar inte om dig eller mig utan om utrymmet, ”the Space”, mellan oss. Det är där relationen lever och kärlek händer. Vad vi lägger in i the Space kommer också att ge relationen dess upplevelsemässiga karaktär.
Men hur kan en tysk filosof hjälpa ditt arbete med par – eller din egen relation?
Vad kan vi då lära av en tysk religions- och socialfilosof från 20-talet? Ganska mycket visar det sig. Martin Buber, den tyske filosofen (1878-1965), visar oss hur vi kan gå från diskussioner om vilken matkasse vi ska välja till ett äkta möte där kärlek uppstår, igen och igen! Buber menar att det finns två grundläggande sätt som vi kan närma oss världen eller livet. Vi kan relatera till världen som ”Det ” eller till ”Du”. Dessa relationer kallas Jag-Det eller Jag-Du-förhållandet.
Jag-Det världen är konkret, begränsad, nödvändig och grundläggande. Vi fattar beslut, föreställer oss saker och interagerar stora delar av dagen i Jag-Det världen och som människor utgör detta en stor del av våra liv.
I Jag-Du-förhållandet å andra sidan sker mötet i det som är unikt just nu, utan ”erfarenhet” eller om man så vill fördomar. Det är interaktivt och ömsesidigt. Ett Jag-Du möte är en utmaning och en möjlighet. Buber menar att kärlek uppstår just mellan Jag och Du. När båda är helt i nuet, öppna och autentiska så händer kärlek. En fin föregångare till det som visats oss idag såväl i mindfulnessforskningen om närvarons betydelse och i till exempel Barbara Fredricksons inkluderande definition av kärlek som ett möte mellan två människor – för varandra kända eller främlingar, som beskrivs i Kärleken som finns mitt i julruschen – och som reglerar vårt nervsystem.
Bli medveten om the Space – en möjlighet att påverka relationen IDAG
Psykologen och parterapeuten Hedy Schleifer är inspirerad av Bubers tankar om Jag och Du och har operationaliserat begreppet ”the Space” att bli direkt användbart i terapi. The space är det relationella utrymmet mellan oss. Det är här relationen lever och här som eventuella barn har sin ”närmiljö” och uppväxtklimat.
Hur ”the Space” känns beror på om vi är medvetna om det och vad vi väljer att lägga in i det. Hedy går så långt att hon säger att så fort vi blir omedvetna om – i betydelsen inte uppmärksammar – vad vi lägger in i utrymmet mellan oss så kommer vi på olika sätt att förgifta ”the Space”. Vi skrämmer då varandra och går till ”överlevnadsdansen”. Genom att bli uppmärksam på hur utrymmet upplevs just nu och välja vad man lägger in i det – kanske en vänlig blick, ett hej, en beröring – något som ”avgiftar” utrymmet mellan oss direkt – och är början till att uppleva kontakt.
Vi är 100 % ansvariga för vad vi lägger in
Hedy Schleifer poängterar att vi alla är ansvariga för vad vi lägger in i ”the Space”, till och med att vi alltid är 100% ansvariga i vuxna relationer. Denna metafor ger mandat och styrka – vi är med och väljer. Mer sällan än vad vi får för oss är vi ”tvingade” att bete oss på ett visst sätt för att vår partner gör som hen gör – det är att flytta sitt maktcentrum.
Att vara i Jag-Du mötet innebär att hedra ”the Space” och att tillåta varandras mänsklighet att träda fram. Så hur kan vi i pararbetet lotsa till ett äkta möte och hjälpa paret hedra ”the Space” – oavsett vart de skall med sin relation? Det kräver modet att visa sig och inte gömma sig. Att våga vara sårbar, nyfiken och till och med tacksam för sin partners olikhet. Att avstå från att gömma sig bakom ord, ilska och anklagelser. Att dyka upp i nuet med hela sitt själv och riskera ett eventuellt möte istället för att gömma sig i sin historia.
En fin första övning är att börja lägga märke till därhemma – hur känns vårt ”Space” just nu? Vad har jag lagt in idag? Uppmärksamhet är hårdvaluta för förändring. Se mer i filmklippet längst ned hur Hedy beskriver ett autentiskt Jag-Du möte.
Interpersonell Neurobiologi – hur du är en del av utrymmet
Inom Interpersonell Neurobiologi intresserar man sig också för the space och ibland används uttrycket Den sociala synapsen för att beskriva hur vi inte bara påverkar varandras biokemi utan också faktiskt håller varandra levande genom den kontakt som skapas här, precis som mellan två neuron i hjärnan. Det är enormt spännande att föra in detta synsätt i samtal, pedagogik eller ledarskap.
Kursdatumen kan ha passerat när du läser detta – klicka på länkarna ändå så ser du kommande datum.
Kom gärna till vår Inspirationsdag i interpersonell neurobiologi, i Göteborg och ibland i Stockholm. Se även nästa omgång av vår fördjupningskurs för alla som arbetar med mänsklig utveckling Interpersonell neurobiologi fördjupning, och nästa specialistkurs för psykologer i Interpersonell Neurobiologi.
Samma faktorer och tekniker är verksamma i evidensbaserad krishantering, se gärna vår nästa kursdag den i Krishantering och Psykologisk första hjälp i Göteborg den och ibland i Stockholm.
Är du särskilt intresserad av att arbeta med par och vill lära dig mer om Interpersonell Neurobiologi och Encounter centered Couples Therapy? Välkommen till Interpersonell neurobiologi i parterapi GÖTEBORG 4/6. Obs dock dagen har förkunskapskrav.