Varför vårt nervsystem kan behöva gratuleras – och hur man tydligast märker om någon är trygg

Har du lagt märke till hur snabbt omgivningens signaler förändras när man blir rädd eller känner sig osäker? Hur bakgrundsmusiken som nyss var trevlig och stämningsskapande blir ett störande moment? Då har du har lagt märke till hur ditt finjusterade nervsystem ställt in kroppen på försvar som till och med påverkat dina mellanörons muskler. Det är då dags att gratulera sig till ett aktivt och funktionellt nervsystem som hjälper oss överleva, menar Stephen Porges, PhD och traumaforskare.

Men om vi börjar i andra änden – hur kan vi se tecken på trygghet hos oss själva och hos våra klienter? Svaret är, enligt Stephen Porges: det syns tydligt runt ögonen och hörs på röstens förmåga till intonation. Grunden är hur aktiviteten ser ut just nu i vårt parasympatiska system, ett mer komplext system än många fått lära sig.

Hur ser man att klienten är trygg?

I ansiktets mimik och i rösten ges signalerar om hur trygga vi är just i detta ögonblick. Och den kan, och skall kunna, växla snabbt. Det är kopplat till hur aktiviteten ser ut i vårt parasympatiska nervsystem. Det som signalerar att vi är trygga är när den “nyare” delen av vårt parasympatiska system är påkopplat – det gör i sin tur att örats minsta muskel blir sammandragen för att kunna höra frekvensen för mänskligt tal väl, och att stämbanden har en vidd av rörelse som gör att rösten låter prosodisk, dvs har en tydlig satsmelodi.

Och kanske mest tydligt för oss människor med vår starka fokus på visuella stimuli är att de fina små musklerna runt ögonen är aktiva och signalerar och förstärker ansiktets uttryck. Jag är trygg med dig, säger detta uttryck om dessa fina muskler är aktiva och uttrycksfulla.

Det parasympatiska nervsystemet – inte ett utan två system

Stephen Porges har forskat på det parasympatiska nervsystemet, traditionellt kallat vårt “lugn och ro”-system och Porges med kollegor inom relationell neurobiologi framhåller att det är mycket mer komplext än bara bromsen till det sympatiska nervsystemet. Det parasympatiska nervsystemet har en äldre gren som vi har gemensamt med reptiler och som sköter bland annat matsmältning. Detta äldre system kan även aktiveras för att vi skall kunna “spela döda” vid starka hot och upplevd fara för livet. Systemet gör hjärtslagen mycket långsamma, stänger av blodflöde till extremiteter och kan ge en känsla av att inte kunna röra sig. Många som upplevt trauma rapporterar denna upplevelse.

Den nyare delen, ett däggdjursgemensamt parasympatiskt system, kopplas på när vi är trygga och inte under potentiellt hot, socialt eller fysiskt. Detta system reglerar också hjärtats slag så de blir lugnare – och när det är aktivt stimulerar det i sin tur även bland annat nerver i ansiktets mimik och öronens nerver – och som gör oss inställda på att signalera socialt engagemang, dvs “lek” med andra. Porges kallas detta komplexa system för det sociala engagemangssystemet. Inga reptiler leker, det gör däremot de flesta däggdjur då de är i trygghet.

Det är så vi hela tiden tolkar varandras signaler – är du fortfarande trygg för mig? Att kunna se och tolka varandras mimik och blickar är grunden. Den sociala leken kan fortsätta och vi är öppna för nytt. Hör gärna Porges beskriva mer om detta och kopplingen till trygg anknytning här.

Motsatsen – hotad, otrygg, magproblem och känslig för dova ljud

Människor och andra däggdjur som är rädda eller upplever hot har vad Porges kallar för ett avstängt socialt engagemangssystem, och då blir ansiktsuttrycket “blankt” och uttryckslöst, tydligast runt ögonen, rösten blir entonig (det behövs ingen energi att prata eller skicka “finstilta” signaler om lek), och vårt inneröra ställer om sin muskeltonus för att bättre kunna registrera mörka dova toner – som de av ett rovdjur som närmar sig. Därför blir plötsligt basen i bakgrundsmusiken stressande snarare än lugnande.

Personer med trauma, kraftig depression eller som haft upplevelse av livsfara kan ha svårt att aktivera sitt sociala engagemangssystem igen, och växla mellan vila, lek och interaktion. På våra klienter kan vi då se att mimiken är avslagen, rösten tonlös, det finns känslighet för ljud som t.ex. brummande fläktar eller bakgrundsmusik. Inte sällan rapporterar klienter även problem med mage och matsmältning på olika sätt. Porges och hans kollegor kopplar detta till att det äldre parasympatiska nervsystemet (det reptilgemensamma som får oss att “spela död” samt i sin vardagliga funktion stimulerar matsmältning)  är överaktivt och det innebär i sin tur att tarmar överstimuleras med med olika former av magproblem som följd.

Lösningen – gratulationer, andning samt social lek i säker zon

Börja med att gratulera din klients nervsystem för den fantastiska förmåga det har att få oss att överleva! Det är Porges med kollegors utgångspunkt, att nervsystemet är finjusterat att uppfatta hot och fara har fått oss att överleva länge på denna planet. Ge klienten psykoedukation som verkligen framhåller hur ändamålsenligt vårt system är. Använd ditt eget sociala engagemangssystem för att locka klienten att aktivera sitt, två personer med avslagen mimik, låg prosodi och låg grad av socialt engagemang kommer inte att stärka varandras lekfullhet. Det parasympatiska däggdjurssystemet, “smart vagus” som Porges kallar det, stimuleras av utandning. Så att hålla utandningen något längre än inandning – dock inte så länge att det ger lufthunger – kommer också att stimulera trygghetssystemet.

Porges framhåller sedan att vi behöver vara trygga för att kunna skapa förändring. Han betonar speciellt att trygghet är fysiologi, inte psykologi även som det har psykologiska konsekvenser, och att en del av terapeutens arbete är att “locka” fram aktivitet i det däggdjursgemensamma parasympatiska nervsystemet, som även möjliggör ny inlärning och mod att prova nytt.

Anknytning sker i många olika relationer –  men om den blir trygg eller inte beror bland annat på om de fem S:en som vi skrivit om i tidigare inlägg om att arbeta med Hjärnbron i terapin – och att arbeta med de fem S:en. De är en bra guide till att skapa säkra zoner i terapi, samtal och möten.

I den nyutkomna boken Clinical Applications of the Polyvagal Theory: The Emergence of Polyvagal-Informed Therapies (Norton Series on Interpersonal Neurobiology, 2018) beskrivs mer om hur forskningen om det parasympatiska nervsystemets två grenar och hur detta kan användas i terapi.

Tycker du också att relationell integration av neurobiologi, Interpersonell Neurobiologi, är spännande?

Varmt välkommen att inspireras av våra utbildningar i höst. Interpersonell Neurobiologi fokuserar på hur hjärna-relationer-uppmärksamhet påverkar varandra och hur detta är common factors i de olika metodinriktningar som vi har idag – det ersätter inte din nuvarande metod utan tydliggör vad som är den verksamma neurobiologiska och interpersonella basen i den. Du hittar alla våra utbildningar här och ett urval nedan:

Kom gärna till vår Inspirationsdag i interpersonell neurobiologi, ges nästa gång i Göteborg 6/2. Till våren börjar nästa omgång av vår fördjupningskurs för alla som arbetar med terapi eller samtal – se  Interpersonell neurobiologi fördjupning den 14/3  i Göteborg, och nästa specialistkurs för psykologer i Interpersonell Neurobiologi börjar 26/3.

Samma faktorer och tekniker är verksamma i evidensbaserad krishantering, se gärna vår nästa kursdag den i Krishantering och Psykologisk första hjälp den 30/1. Välkommen även på vår  Temakväll i Interpersonell Neurobiologi: Anknytning och beröring den 22/1.

Välkommen!

2018-12-11T22:22:59+00:00