Traumasensitivt och somatiskt integrativt förhållningssätt och behandling – del 2

Kroppsinbjudande behandling, hur kan det gå till?

Är du nyfiken på hur det är att gå i – eller själv lära dig mer mer om somatiskt integrativ behandling, och traumasensitivt förhållningssätt?

I detta inlägg följer vi upp del 1 om traumasensitiv behandling och ger några exempel på tekniker som kan användas under en kroppsinbjudande psykologisk behandling eller en Somatic Experiencing-session hos oss. Exakt vad som används och när i en behandling är alltid unikt anpassat för den vi möter.

I inlägget om varför – och för vem – kroppsbaserad behandling kan vara värdefull berättar vi mer om principerna bakom, som till exempel titrerad interoception*** och minnesrekonsolidering****. Läs gärna det inlägget först om du vill veta mer om området eller är intresserad av att boka behandling hos oss, antingen i form av psykologisk behandling som alltid integrerar kroppens bidrag hos oss –  eller en Somatic Experiencing behandling. Våra utbildningar bygger på Interpersonell Neurobiologi som alltid innehåller inslag av traumasensitiva tekniker och förhållningssätt. De kan också vara ett sätt att fördjupa kunskapen om du själv vill arbeta mer kroppsinbjudande, du kan också boka tid hos oss för integrativ behandling för att erfara hur det kan gå till.

Inte bara för terapeuter, utan ett förhållningssätt

Vi använder här formatet av terapi som exempel för att fördjupa hur vi arbetar med kroppsvänlig och traumasensitiv behandling och bemötande. Men även om du inte arbetar med behandling, utan kanske är vän, förälder, anhörig, pedagog eller ledare kan du med stor fördel inspireras av att att odla ett traumasensitivt och hälsofrämjande förhållningssätt. Vi erbjuder även handledning för yrkesverksamma på traumasensitivt och kroppsinbjudande förhållningssätt och tekniker.

Klienten väljer vad som behöver fokuseras på – i intensivsession eller löpande arbete

När det gäller terapi erbjuder vi kroppsinbjudande behandling i löpande sessioner. Vi arbetar alltid i minst 2-timmars sessioner för att hinna göra praktiskt arbete, vilket kan bokas online. Vi menar att längre sessioner ger hjärnvänligare terapier. Man kan även komma till oss i intensiv-format då vi arbetar i sessioner om mellan 3 h till heldagsarbete på cirka 6 timmar. Det kan vara ett mycket effektivt sätt att arbeta igenom ett trauma, och passar även väldigt bra för inresande klienter.

Klienten kommer precis som i annan behandling att få tillfälle att samtala med sin terapeut och får beskriva händelser eller mönster hen märker i sitt liv och sina relationer. Beroende på temat kanske klient och terapeut fokuserar på att tillsammans utforska området i både det relationella samspelet i rummet och i samtalet. Men istället för att bara samtala om dem kan din terapeut i samråd med dig pausa berättelsen för att undersöka andra minnesbanor, och bjuda med kroppens respons – hur det kan gå till beskrivs mer nedan.

Skapa resurser – och pendla med uppmärksamhet

En central del i starten kommer att handla om att skapa utrymme i nervsystemet att uppleva och inlagra resurser. Det kan bestå i övningar i att fokusera med sinnena på något som just nu upplevs som positivt, stärkande, säkert, vackert, fullt av kontakt, roligt. Eller åtminstone neutralt –  vilket kan vara en fantastisk resurs om kroppen i övrigt är full av traumaminnen. Ibland guidar terapeuten till att med sinnena utforska externa källor till resurser som inte direkt aktiverar kroppen, som kan kännas som jordens farligaste plats att gå in i om man har trauma. Eller så utforskas några essence-bilder, bilder av klienten när hen är ”hemma hos sig själv”, i kontakt med sin mänskliga kärna. De återvänder vi sedan ofta till under behandlingen. Vi arbetar från samma tes som bland annat neuropsykologen Rick Hansen säger om vår innersta natur:

 

Deep down inside – we already are who we long to be

 

Är vi i grunden funktionella och hela,  eller förstörda och skakade? Att arbeta utifrån att vi innerst inne har oförstörd kapacitet för hälsa förenar många traditioner, som Encounter centered Couples Therapy, Internal Family Systems, Interpersonell Neurobiologi förstås, och Somatic Experiencing. Och det förändrar helt det vi ser när vi skiftar svaret på den frågan.

Resurserna blir en plats att återvända till för att skapa en möjlighet att pendla med uppmärksamhet mellan områden som är mer krävande, svåra eller skrämmande och tillbaka till säkrare mark. Att kunna växla uppmärksamhetsfokus på detta sätt frigör neuropeptider som skriver om känslokomponenten i minnesbanorna när de återinlagras. Det är en grundläggande del av att facilitera minnesrekonsolidering, läs gärna mer i inlägget om bland annat minnerekonsolidering med tillämpning av ICE-metoden, som vi också ofta använder som teknik.

 

Underlätta nervsystemets pendulering – för rörelsen i nervsystemet är en vän

Vi arbetar med pendling av uppmärksamhet för att skapa rörelse i nervsystemet, pendulering. Pendulering inom Somatic experiencing-inspirerad behandling handlar det om att frisätta och facilitera nervsystemets naturliga, inneboende tendens att pendla upp och ned i aktivitet, i ständigt pågående cykler mellan på- och avaktivering, återhämtning och så ny aktivering, så som modeller över autonom reglering som fyrcirkelmodellen och Toleransfönstret beskriver.

I kroppsbaserad traumabehandling använder terapeuten tekniker för att kartlägga och uppmuntra klientens nervsystem att pendulera, till exempel genom att bjuda in till rörelse, så avkoppling, stabilisering. Detta för att stärka den naturliga lutning mot hälsa vårt nervsystem har, och att öva på att tåla nervsystemets ständiga rörelse mellan aktivitet och sänkt aktivitet. Man brukar säga att ohälsan uppstår när systemet stannar i av- eller på-läge, och att pendlingen i sig själv är hälsa. Finns trauma med i kroppens minnesbanor han den ofta förknippat detta med att vila är en farlig form av aktivitet, där man kan bli utnyttjad. Nervsystemet försöker lösa detta genom att undvika vila och hålla sig igång i någon av våra stressystem, det ”röda” eller ”svarta”. På kort sikt en mycket användbar åtgärd, men som kan ge oss besvär på sikt eftersom vi behöver återkommande cyklar av återhämtning mellan penduleringarna.

Även i ett hållbart arbetsliv kan du som ledare eller medarbetare ha stor nytta av att verka linje med vårt nervsystems inneboende natur att pendla mellan olika grader av aktivitet – och återhämtning.

SIBAM – att undersöka flera aspekter av ett minne

När terapeut och klient tillsammans hittat fokusområde, och har förstärkt upplevelsen av resurser – samt undersökt och inbjudit nervsystemets förmåga att pendulera – då börjar arbetet med att ännu tydligare bjuda in alla våra minnesbanor att samverka.

Ofta – men inte alltid –  det finns många tekniker för detta, till exempel den redan nämnda ICE-metoden – använder vi den av Somatic Experencing och Peter Levine framtagna kedjan av SIBAM. Vi utforskar då i olika ordning och betoning efter vad som är relevant SIBAM-elementen som på engelska är Sensations, Images, Behavioral Impulses, Affect och Meaning.

Då kan vilken händelse som helst undersökas utifrån dessa fem kanaler, som man brukar kalla de olika elementen i SIBAM. Det brukar variera vilka kanaler vi är vana att använda, några kan vi behöva öva mer eller mindre.

Sensationer

Vilka sensationer dyker upp i kroppen när du berättar detta/tänker på detta? Så frågar kanske terapeuten och bjuder in till utforskande av var i kroppen något dyker upp som ligger under namnet på känslan, som har ett mer beskrivande språk än att vara arg, glad, ledsen. Finns det någonstans det bubblar, bränner, bultar, spänner, stramar, blir tomt eller platt? Har det en riktning? En vikt? En färg som dyker upp? Vilken del av kroppen händer vad i? Hur upplevs gränsen mellan det området och andra delar av kroppen?

Att börja utforska sensationer är en hörnpelare i arbetet och beroende på hur van klienten är vid att arbeta så lägger vi olika mycket tid på att lära ut sensationsspråk. Felt sense Vocabulary kan ge en känsla av hur sensationsspråk kan låta, i och för sig här på engelska.

Vi är ofta så tränade i att skapa mening eller tolkningar av det som sker att det är vanligt att klienten – eller terapeuten – omärkbart glider över till att prata känslor  – Affect-delen i SIBAM-kedjan – eller innebörd  – Meaning i SIBAM-kedjan. Så om svaret på frågan Vilka sensationer dyker upp i kroppen när du berättar detta/tänker på detta? är – ”jag blir arg, för min kollega var så otrevlig”, så är det egentligen ett svar som anger en känsla/affekt (arg) och en innebörd/tolkning (för att kollegan var otrevlig) – men som inte svarar på frågan om vilka sensationer som ligger under detta.

Terapeuten kan – om man överenskommit fokus på kroppsbaserad behandling – då milt bjuda in klienten till att med sensationernas språk stanna upp med vad som på sensationsnivå händer i kroppen vid känslan arg, eller utan att ens beskriva dem öva sig på att stanna med den kroppsliga upplevelsen av dem.

Varför gör vi det?

Därför att sensationerna är ofta flyktiga, icke-medvetna, icke-verbalt kodade  – men samtidigt mycket påverkande triggers för olika minnen och beteenden. Att känna igen och kunna ”hålla” fokus på sensationer är att kunna börja reglera dem och kanske inte alltid direkt agera på dem. Det är även i utforskandet av sensationer som vi lägger grunden för minnesrekonsolidering – vi öppnar den kanalen för påverkan i riktning mot ökad säkerhet.

Images – Bilder

För att komplettera den rent verbala berättelsen och bjuda in höger domäns kommunikation, som man säger inom Interpersonell Neurobiologi behöver vi fortsatt arbeta på andra kanaler än bara berättelsens. Det gör vi på många sätt, ett är sensationsspråket ovan och ett annat är att fråga efter en bild som dyker upp i samband med temat – och vara öppen för vad än som kommer. Ofta förvånar bilden och tillför något annat till berättelsen! Signum för att en bild dykt upp är att den går att besöka med våra fem sinnen, hur ser det ut, hur känns det, hur luktar det, hur låter det, hur smakar det?

Detta kopplar nära sensationsspråket ovan men lägger in en dimension till i höger domäns kommunikation, vår förmåga att se skeenden i bilder mer än i ord. Det behöver alltså inte röra sig om negativa bilder, vi kan lika väl ge fokus till de som beskriver när vi är hemma hos oss själva, som essence-bilderna. Bilder som dyker upp kan vara sådana som visar ett faktiskt skeende, eller så är de mer symboliska och metaforiska – alla bilder är välkomna.

Varför gör vi det?

Ofta återvänder vi i trauma-reparationsarbetet till några gemensamt utvalda bilder för att ”framkalla” de sensationer som tillhör den minnesbanan och på så sätt kunna modifiera den. Bilden som visar sig ofta är en fractal – en representativ bild för helheten och att arbeta med 1-3 bilder från ett skeende kan räcka för att komma åt hela händelsen och minnesrekonsolidera den. Mycket närliggande den teknik som beskrivs i artikeln Processing Trauma in a Flash.

Behavioral Impulses –  Beteendeimpulser

Många terapimetoder kan använda bilder och sensationer men färre är lika fokuserade på beteendeimpulser som kroppsinbjudande behandling inspirerad av till exempel Somatic Experiencing.

Här kan terapeuten lyfta fram, förstärka och be om tillstånd att utforska de impulser som dyker upp i den procedurala minnesbanan, rörelseminnet. Ganska vanligt är att vi lärt oss bortse från kroppens rörelser, gester, hållning, riktning som del av medveten kommunikation. Men även dessa tillhör vad vi kallar höger domän inom Interpersonell Neurobiologi – som faktiskt utgör majoriteten av vår kommunikation – och ger en fond till de ord som sägs. I beteenden ingår här bland annat hållning, gester, rörelser, mimik och kanske framförallt impulsen av riktning –  att gå emot eller bort ifrån någon eller något. Som Interpersonell Neurobiologi-frontfiguren Louis Cozolino* påpekar är impulsen att röra oss mot eller bort från något de två grundläggande beteendeimpulserna i all anknytnings början. Det inordnar vår värld – vad är säkert, osäkert, farligt, bekant? Kroppens impulser berättar vad vi lärt oss  och vad ett minne väcker hos oss.

The incomplete reponse – vad var det som inte fick utrymme att hända?

Vid kroppsbaserad traumabehandling återkommer ofta terapeuten till något som inom traumaskolan ofta kallas – ”the incomplete respons”, en impuls att handla som inte kunde få ta form när händelsen utspelades – till exempel att ropa på hjälp, springa bort från faran, knuffa bort en angripare. Kanske fanns inte nog med tid eller support för att detta skulle kunna ske under själva händelsen.

Ibland arbetar man integrativt med dessa rörelser i kroppsbaserad traumaterapi för att hjälpa nervsystemet komma till en känsla av slutpunkt, kompletthet. Detta är inte samma sak som användas i katarsis-inspirerade terapier – som ofta innebär att avreagera en hög affekt med slag eller skrik. I en behandling grundad i principer från Interpersonell neurobiologi är fokus på integration – att sänka tempot och låta nervsystemet hinna inlagra en upplevelse av att faran är avvärjd och hotet över. Peter Levine beskriver detta fint i sin bok Trauma and Memory. I rummet med terapeuten utmynnar detta moment ofta i rörelser och välkomnande av impulser som nu hinner nå medvetandet och få titrerat, ofta lekfullt utlopp. Vi återkommer till detta nedan.

Affect

När en knippe sensationer och impulser i kroppen får ett namn kan vi kalla det en känsla. Affekt syftar ofta på hur denna upplevs i kroppen och vad vi sedan kallar detta tillstånd. Då är det redan till hälften en kognition, det vill säga en ”name it to tame it” har skett. En integrativ funktion har alltså satts in som innebär att när vi sätter ord på något så lugnar sig känslan, och vi har aktiverat vänster domäns viktiga verbala trygghetssystem, som fungerar reglerande för höger domäns mer kroppsliga, affektivt laddade trygghetssystem. Läs gärna mer om de båda trygghets-systemen som behövs för att reglera våra nervsystem.

Varför gör vi det?

Att ordsätta en känsla är en viktig funktion i hjärnan som djupt integrerar våra två stora minnessystem, det hippocampusbaserade språkliga systemet, och det amygdalabaserade känslomässiga minnessystemet och det är processen som inom Interpersonell Neurobiologi kallas Name-it-to tame it. Det innebär att om vi – efter att ha fått en upplevelse av  kroppsligt upplevd kontakt – får hjälp att sätta ord på en affekt, så lugnar och reglerar den sig ofta. Kunskap där vi sätter ord på det vi vet om affekter kan också reglera dem, som pedagogisk information.

Ett annat mer närvarobaserat sätt att reglera känslor är att stanna med uppmärksamhet och närvaro med dem  – forskning visar att efter ungefär 90 sekunder av närvaro med en negativ känsla transformeras ofta den till att bli mer uthärdlig, eller till och med neutral.

I en kroppsinbjudande behandling kommer terapeuten tillsammans med klienten att prova vilket förhållningssätt till affekter som är av mest hjälp just nu, att stanna upp med dem utan att göra något – eller att använda name-it-to tame it i någon form. Ibland vill vi inte minska affekt-kanalen, utan skruva upp volymen litet och då brukar terapeuten inte använda just name it to tame it utan kanske byter till en annan SIBAM-kanal eller stannar med känslan utan att namnge den.

Här kan  du se när dr Daniel Siegel kort beskriver Name it to tame it i hjärnan.

Meaning

Man brukar säga att narrativet, det meaning syftar på, ofta söker att reproducera sig självt, att hitta tecken på att det vi anser om världen och oss självs är sant, och bortse från annat. Med utforskandet av de olika kanalerna i SIBAM skiftar ofta innebörden, det vi menar med meaning av en händelse. Det sker ofta då en spontan så kallad re-appraisal kopplad till vår frontallobs ”nyläsning” av en upplevelse när vi gått igenom delar eller hela SIBAM-kedjan. Det sker oavsett om vi gjort det informellt – utan att någonsin hört om SIBAM eller andra akronymer – eller om det skett mer strukturerat pedagogiskt.

Ofta är den nya innebörden, meningen, överraskande och kommer alltså spontant, som en aha-upplevelse, som ibland kallas det the Heureka moment. Ett nytt nätverk har då bildats i hjärnan, när nya och tidigare kända upplevelser länkas ihop på ett nytt sätt – som bland annat neuroledarforskaren David Rock beskriver i som forskning på The anatomy of the Aha.

Varför gör vi det?

Ibland kan terapeuten fråga  – efter att ha utforskat andra kanaler i SIBAM – vad har detta för betydelse/innebörd för dig nu? Något som du upplever annorlunda? Vi är sagoberättare, vi vill berätta vår berättelse. Precis som narrativets integration i Interpersonell Neurobiologi ändras berättelsen om någon när nervsystemet skiftar grad av integration. Ibland kan en rent samtalsbaserad terapi eller kontakt som inte mycket frigör de andra elementen i SIBAM rent av förstärka en redan känd berättelse om världen och vilka vi själva är.

Genom att medvetet flytta fokus till andra delar av SIBAM än bara M:et kan vi vidga narrativet till ett mer koherent, luftigt och hälsobejakade. Ett vanligt tecken på det är att vi ser mer nyanser i det vi upplever, och att världen inte är så svartvit längre. En ny ”Aha” frisätter stora mängder energigivande substanser som noradrenalin, dopamin och adrenalin och vi känner oss ofta sugna på att omsätta detta i praktiken. Här är ett bra läge för klient och terapeut att ta tid att utforska möjliga nya strategier, samma fenomen kan ledare behöva träna sig på att facilitera hos sina medarbetare, för att skapa plattform för nyinlärning, se gärna mer hos neuroledarskapsforskaren David Rock, och The anatomy of the Aha.

Att stärka interoceptionen – och att reglera nervsystemet.

Som vi beskriver i inlägget om kroppsinbjudande traumabehandling – del 1 – är en av de grundläggande teserna i kroppsinbjudande traumabehandling att stärka interoceptionen*** – det vill säga vår inneboende förmåga att upptäcka, närvara med, tåla och för så kunna reglera nervsystemets ofta implicita bidrag till vår överlevnad.

Det som beskrivits ovan är bara några av de vägar en kroppsinbjudande behandling kan ta för att stärka interoception och närvaro. Faktum är att bara att närvara aktivt med något kommer ett frisätta en rörelse mot reglering och ökad hälsa. Uppmärksamhet skriver om våra nervbanor och leder till nya möjligheter, som vi beskrivit i Hur uppmärksamhet skriver om hjärnans kommunikationsbanor – just nu. Eller som bland annat Daniel Siegel brukar sammanfatta det:

 

Conscious awareness is a regulator.

 

Händerna på hjärtat

 

Beröring som reglerare, självberöring

Andra sätt som kan användas för reglering är bland annat beröring. I de flesta av våra kroppsinbjudande behandlingar ingår att bejaka vår inneboende impuls att via beröring och kontakt reglera nervsystemet. Kanske lär terapeuten ut det sätt som neuroforskare och docent Helena Backlund Wasling bidragit till att visa är så effektivt för att aktivera vårt anknytningssystem och tillföra oxytocin, som vi beskriver i Beröring som formar vårt nervsystem – och våra relationer. Ofta kan det bli ett verktyg för klienten att själv skapa utrymme för reglering genom så kallad själv-beröring. Samma effekt kan även erfaras vid till exempel taktil massage som ofta har ett liknande fokus.

Vi arbetar inte hos oss med masserande eller andra direkt kroppsmanipulerande tekniker men kan ibland rekommendera klienten att söka detta på egen hand. Under sessionen kan klienten uppmuntras att för sig själv tillämpa medvetna beröringstekniker, som den lätta strykande beröring som beskrivs ovan, eller guida imaginativ beröring – vilket funkar fint online.  Att i all enkelhet lägga en hand på den plats någon dyker upp i kroppen är ett mycket effektivt ett sätt att stanna upp och tillföra en dos kontakt i en utmanande stund.

Oftast utgår terapeuten från de impulser för så kallad självreglerande beröring som redan märks i klientens rörelsemönster och kan arbeta med att fokusera på eller förstärka dem, exempelvis en strykning över den egna armen, en mjuk klappning mot ben eller bål – rörelser som kan gå under radarn om de inte uppmärksammas, men som kan ha en stor effekt om de används medvetet.

Beröring som reglerare, via behandlaren

Känselsinnet – en mycket tidig minnesportal

Känselsinnet börjar utvecklas från 6:e veckan i graviditeten och när barnet föds finns redan då intensiva minnen av beröring och hållande. Minnesbanor som sedan byggs på via det sätt barnet hålls, bärs, sköts om, smeks och bärs – och som fortsätter byggas på under hela livet. Om misshandel, försummelse eller övergrepp funnit med i erfarenheterna är beröring mycket viktigt att få nyinlära, men kräver även stor försiktighet och gradvishet.

Utifrån lämplighet, samtycke och effekt kan behandlaren även använda beröring i Somatic Experience-tappning eller inspirerat av Neuro Affective Touch (NAT), där den samtyckta beröringen ofta består i att behandlaren placerar sina händer  – efter tydligt samtycke rent faktiskt eller imaginativt på en del av klientens kropp. Klienten är påklädd och kan ligga eller sitta under denna del av behandlingen.

Beroende på behandlare  och klientens behov – kan olika typer av beröring komma i fråga: det kan vara direkt från behandlaren, via klientens egen beröring som beskrivs ovan. Ofta kommer beröring in som en spontan gest under sessionen och då kan förstärkas via riktad uppmärksamhet. Eller via så kallad imaginativ beröring, som ofta guidas i bilder av behandlaren och fungerar utmärk ex vid online-arbete.

Vi kan använda statisk eller lätt strykande beröring med händer på till exempel nacke, axlar, leder, underarmar – i syfte att fokusera uppmärksamhet intensivt på dessa områden och att aktivera reparativa anknytningserfarenheter, av att bli mjukt och icke-sexualiserat berörd och hållen, läs gärna mer om uppmärksamhetsförstärkning i Dit uppmärksamhet går sker tillväxt – i hjärnan och i livet.

Klienten kan, utifrån vad som överenskommits och hos vilken behandlare, vara helt liggande, sittande eller stående. I vissa Somatic Experiencing-behandlingar används en bänk eller brits som klienten ligger på medan terapeuten då ofta sitter eller står. Under tiden kan terapeuten bjuda in till delar av SIBAM-kedjan ovan eller arbeta i samreglerad tystnad.

Neuro Affective Touch –  integration i behandling

Om behandling sker med integration av NeuroAffective Touch kan beröringen även innehålla rörelse, hållande lätt gungande eller tryck. Klienten kan erbjudas att ligga ned på en mjuk bänk med behandlaren sittande eller ståendes nära. Ibland används då filtar och varma kuddar och/eller den typ av beröring som beskrivs i Beröring som formar vårt nervsystem – och våra relationer. Hos ass arbetar Ingrid Almgren Sjölander med integration av Neuro Affective Touch (NAT), medan andra behandlare hos oss kan ha andra sätt att eventuellt integrera beröring, beröring som själv-reglering eller så kallad imaginativ beröring, som ingår i flera olika ramverk för beröringsintegration.

Komplett-göranden och att tillföra det som inte fick utrymme att hända

Under rubriken Beteendeimpulser ovan beskrivs att kroppen kan ha ett minne av någon rörelse kopplad till en traumatisk händelse, som behöver göras komplett och därmed tillgängligt för minnesrekonsolidering. Det kan vara ett spännande arbete att i ett relationellt säkert rum tillsammans med en erfaren terapeut spola fram och tillbaka i ett skeende och leka med de rörelser som uppkommer när tempot sänkts och vi hinner undersöka vad de olika minnesbanorna berättar.

Man brukar säga att trauma uppstår när något inte hinner få hända eller hinner upplevas – ofta handlar det om tid för nervsystemet att hinna respondera som en nyckelfaktor, och att tillräcklig relationell support fattats, före, under eller efter förloppet. När vi går igenom skeendet med imaginativ fjärrkontroll  – inklusive en paus och slow-motion knapp tillgänglig, eller snabbspolning framåt och bakåt om det behövs ibland – sker ofta magiska reparativa saker.

Vårt nervsystem förtvivlar i brist på support och med denna typ av minnenas lek kan vi hinna tillföra den kroppsligt upplevda känslan av att ha oändligt med tid, all önskad support eller till och med den superkraft eller superhjälte som kommer till vår räddning. Så här långt in i arbetet finns en förtrolighet och en tillit i relationen mellan klient och behandlare som gör att vi kan aktivera lek- och fantasi, en mycket viktig del av vårt trygghetssystem, som vi bland annat beskrivit i Varför vårt nervsystem kan behöva gratuleras – och hur man tydligast märker om någon är trygg.

Det finns oändligt med fler tekniker terapeuten kan använda, men vi hoppas nu att du som läser fått en uppfattning om hur några element i kroppsinbjudande traumabehandling kan se ut.

Många fler sätt att sätta tillbaka traumaboken i minnenas bokhylla

Kommer du ihåg bokhyllemetaforen från del 1 om traumasensitiv behandling?

I arbetet med att reglera det som kan komma upp efter trauma – eller svåra minnen som ”ekar” i vårt nervsystem efter att det faktiska hotet är över, som man kan definiera det som – kan terapeuten använda multipla påbyggande tekniker som är till hjälp för att nå trauma resolution, det vill säga att traumat blir som en bok som ställs tillbaka i minnenas bokhyllan tillsammans med vår övriga samling minnen av viktiga händelser – men som inte alltid lägre ligger framme. Målet är inte att glömma händelsen utan att nervsystemets respons på händelsen skiftat och boken kan plockas ut då och då som vi gör med minnen men utan att den alltid gör sig påmind.

Nu-närvaro är en väg

En annan röd tråd är ofta att arbeta aktivt med NU-närvaro. Vi definierar lätt trauma som något som hände DÅ. Men egentligen, som Bessel van der Kolk** så väl beskriver i sin bok är den största påverkan att trauma gör det svårt att vara här just nu. Därför innehåller ofta en kroppsinbjudande, trauma-sensitiv behandling just sätt att öva på närvaro. Som vi till exempel beskrivit i Fyra mantran för relationer – hur närvaro kan skifta allt.

Vill du inspireras mer av att arbeta traumasensitivt, traumamevetet, somatiskt och relationellt?

Klicka på länkarna,  så ser du kommande datum för några av våra kurser.

Kom gärna till vår Inspirationsdag i interpersonell neurobiologi, då och då i Göteborg och i Stockholm. Se även vår fördjupningskurs för alla som arbetar med utveckling, terapi eller samtal – se  Interpersonell neurobiologi fördjupning, och nästa kursstart specialistkurs för psykologer i Interpersonell Neurobiologi.

Samma faktorer och tekniker är verksamma i evidensbaserad krishantering, se gärna vår nästa kursdag i Krishantering och Psykologisk första hjälp – som finns i tre delar med olika fokus.

Referenser

Övergripande referens Trauma and Memory, Peter Levine

*The neurobiology of Human relationships, L. Cozolino

**The Body keeps the score, Bessel van der Kolk

**The developing mind, Daniel Siegel

***Abi Blakeslee, Accessing Implicit Memory Via Interoception.

**** Healing the emotional brain, Tickert et. al