Allians och anknytning – terapeuten som anknytningsperson

Visste du att otrygg anknytning faktiskt är mer öppen för förändring än trygg? Läs mer om möjligheten till reparativt anknytningsarbete och dess neuroplasticitet som del av den terapeutiska relationen.

Hoppingivande är att just otrygg anknytning har visat sig mer påverkbar än trygg anknytning av nya relationsepisoder, skapade till exempel genom terapi eller annan trygg relation (Cozolino, 2014). Men då behöver förstås de nya relationserfarenheterna innebära trygghet, annars kan resultatet bli motsatt. Aktivering av ett otryggt anknytningsmönster ställer också väsentligen högre krav på terapeutens förmåga att skapa trygghet.

Terapi innebär en möjlighet att arbeta reparativt med anknytningsmönster. Med kunskap om hur olika anknytningsmönster påverkar alliansen kan du som terapeut också lättare arbeta med alliansskapande. För att alliansen är en stark fprediktor för en lyckad behandling stöds idag av en stor mängd data (S. Miller mfl.), där man tittat på hur just skattning av alliansen i pågående behandling förutsäger resultat.  Läs mer om terapeutisk allians och dess koppling till anknytning nedan.

Terapeutisk allians och dess koppling till anknytningsmönster

Från flera håll har förts fram att förmågan att skapa en trygg allians har starka gemensamma drag med trygg anknytning, och studier har visat ett samband mellan det anknytningsmönster som aktiveras gentemot terapeuten och kvalitet  och “smoothness” på behandling, där ett otryggt anknytningsmönster som är aktiverat hos klienten ställer väsentligt högre krav på terapeutens förmåga att skapa säkerhet i relationen (Mallinckrodt et al , 2005).

När vi lär in ett nytt anknytningsmönster kommer även vår hjärna att ändras, och få nya avfyrningsmönster. Som vid all ny inlärning behöver ny vana övas in, och i den terapeutiska alliansen – oavsett vilken metod man arbetar med finns unika möjligheter att träna denna nya vana.

Neuroplasticitet och anknytningsmönster

Som ordet mönster uttrycker är anknytning relationsspecifikt och kan skifta över tid i samma relation, och skall inte ses som en fix del av personligheten. Vi har också olika anknytningsmönster till olika personer under vår uppväxt. Det är en av anknytningsteorins styrkor att lyfta fram anknytning som just mönster snarare än fasta personlighetsdrag, och att dessa skall och bör variera mellan olika relationer, det är del av en relationell förmåga att förhålla sig adaptivt mot omgivningen. Som alla inlärda mönster kan de dock bli mindre funktionella över tid eller i andra relationer.

Just synen på anknytningsmönster som plastiska är en central del av anknytningsforskningen (Siegel 2017, Ogden 2011). Det två sorters plasticitet, dels att de är föränderliga mellan olika relationer och situationer hos en och samma person vid samma tidpunkt i livet.  Och dels att våra mönster genom vår hjärnas livslånga förmåga till neuroplasticitet kan förändras över tid, och gå från otrygghet mot trygghet.  Att lyfta fram relationsmönster som föränderliga – till och med mer föränderliga vid otrygghet – är en starkt “avskammande” intervention, tillsammans med påminnelsen om att alla mönster är uppkomna för att de varit adaptiva och gett maximalt överlevnadsvärde i en viss relation.

Trygg anknytning sker via intoning

I inlägget om de fem S:en i trygg anknytning  betonas det som kan beskrivas som att anknytning är medierad av ickeverbal känslomässig kommunikation (Shore 2012), nämligen att vad som kommuniceras med till exempel mimik, ton, kropp, hållning, tempo är essentiellt att terapeuten fångar upp för att intoning skall ske, till och med en förutsättning för att skapa trygg anknytning. Terapeutens anknytningsmönster har också visat sig spela roll för vilka interventioner som betonas i terapi – se till exempel denna spännande studie om hur terapeutens och klientens anknytningsmönster båda påverkar interventionsval och förhållningssätt. Studier visar också att den starkaste prediktorn är klientens värdering av alliansens styrka, vari intoning är en stark komponent, inte terapeutens (Duncan et al. 2009, S. Miller).

De olika anknytningsmönsternas inflytande på allians

Det dominerande anknytningsmönstret kan alltså variera under loppet av en terapi.

Klienter med trygg anknytning som huvudsakligt mönster kommer naturligt att tåla mer utforskande och generellt ha en större affekttålighet. Som del i trygg anknytning är att det finns en hög förmåga att översätta ickeverbal kommunikation och de egna ickeverbala meddelandena är mer direkta och tydliga, vilket kan upplevas av båda parter som att det finns ett flöde, eller “smoothness” i terapin utan att allt behöver sättas ord på.

Klienter med ambivalent anknytning har enligt studier (Cozolino, 2014) av goda skäl en från början högre alarmberedskap i sitt autonoma nervsystem – ett lättare aktiverad stressaxel som kommer att innebära en högre disposition att reagera snabbt, något som varit essentiellt som överlevnadsstrategi.  I alliansen kan detta komma ut som en snabbhet i respons som inte alltid motsvarar att innehållet har processats, och denna klient är ofta mer signalstark i sin reaktion på avvisande eller bristande känslomässig intoning, och har ofta en hög nivå av känslomässig expressivitet som kan växla ganska snabbt. Klienten är ofta blick- och kontaktsökande och har lätt att skifta känsloläge. Terapeuten behöver kunna ta denna signal på kontaktönskan till hjälp för arbeta relationsskapande och tryggande. Har terapeuten detta anknytningsmönster aktiverat kan värderingen av känslomässigt material bli extra betonat, och man bör vara observant på att det inte sker på bekostnad av förändringsarbete eller tålighetsträning för starka känslor.

Klienter med undvikande anknytning har ofta en sorts “nedskruvning” i anknytningssignaler som varit viktig för överlevnad. Den kan komma ut som en avfärdande inställning till känslomässigt material. Deras autonoma nervsystem aktiverar oftare responsen flykt eller till och med freeze vid stark stress, och de delar av hjärnan som är aktiva vid känslomässig kommunikation har lägre aktivitet.  Att dessa klienter kan ha en längre grad av expressivitet vad gäller ansiktsuttryck, röst, blick, och kroppsrörelser  kan göra terapeuten osäker på hur interventioner landar. I samma studie som ovan beskrivs hur t.ex. den undvikande terapeuten tenderar att vara mer direktiv i sina interventioner när hen arbetar med klienter som också har undvikande anknytning. Det kan här finnas en risk att terapeuten missar att utmana det emotionella undvikandet genom att fokus hamnar ensidigt på direktiva interventioner.

Klienter som visar desorganiserad anknytning har ofta ett annat mönster som detta finns parallellt med, vilket kan vara undvikande, ambivalent eller till och med tryggt. Ofta aktiveras det desorganiserade anknytningsmönstret i intima relationer medan de andra mönsterna dominerar i andra, inte lika nära, relationer. Det är alltså inte alltid det desorganiserade mönstret blir aktivt i just terapirelationen, men kan ofta vara ett skäl till att man sökt terapi.  Om mönstret aktiveras i terapeutrelationen så sker kommer klienten att snabbt att kunna tolka in fientlighet i terapeuten ansiktsuttryck och kan visa beteenden som växlar mycket snabbt mellan att söka kontakt och att stöta bort den. Terapeuten behöver bland annat fokusera på att göra detta till synes motstridiga kontaktmönster mer begripligt tillsammans med klienten och öka graden av medvetenhet vid växlingar mellan att söka kontakt och dra sig undan.

Läs gärna mer i denna spännande uppsats om kopplingen mellan terapeutisk allians och olika typer av anknytning The relevance of attachment theory principles to psychotherapy and how it can contribute to fostering therapeutic alliance and the change process for clients.

Läs också gärna mer om de olika reaktionerna på stress/hot och till exempel skillnaden på “freeze” och “spela död” i vår artikel om våra olika system.

Anknytningen är bordet som Interpersonell Neurobiologi är dukat på

Är du också nyfiken på hur anknytning hänger ihop med hjärnans utveckling och hur denna plasticitet kan förstås för att använda den i utveckling och samtal? Varmt välkommen att inspireras av våra utbildningar i höst. Interpersonell Neurobiologi fokuserar på hur hjärna-relationer-uppmärksamhet påverkar varandra och hur detta är common factors i de olika metodinriktningar som vi har idag.

Kom gärna till vår Inspirationsdag i interpersonell neurobiologi, ges nästa gång i Göteborg 6/2. Till våren börjar nästa omgång av vår fördjupningskurs för alla som arbetar med terapi eller samtal – se  Interpersonell neurobiologi fördjupning den 14/3  i Göteborg, och nästa specialistkurs för psykologer i Interpersonell Neurobiologi börjar 26/3.

Samma faktorer och tekniker är verksamma i evidensbaserad krishantering, se gärna vår nästa kursdag den i Krishantering och Psykologisk första hjälp den 30/1. Välkommen även på vår  Temakväll i Interpersonell Neurobiologi: Anknytning och beröring den 22/1.

2018-12-11T22:25:52+00:00